Arijola cyklade mellan Malmö och Kiruna, avslutade med att bestiga Kebnekaise!

Påkörd av en bilist under resan, med vinden emot sig och gungande matlust, Arijola visade att många begränsningar sitter endast i huvudet och åstadkom något fantastiskt med ett viktigt mål!

KEBNEKAISE 2020

Hej Arijola! Vad kul att du vill vara med i vår blogg och berätta om ditt äventyr!

Tala om för oss, vad är det du har gjort?

Hej! Jag har cyklat från Malmö till Kiruna på 10 dagar och därefter har jag bestigit Kebnekaise.

Gick resan som du tänkt?

Nja, jag har lärt mig att det blir sällan som man tänkt sig. Precis som med allt annat så dyker det upp saker på vägen som man inte kan räkna med. Exempelvis att jag blev påkörd av en bil, det medförde att jag inte kunde cykla alla mina mil just den dagen. En annan dag cyklade jag 5 mil fel och insåg att jag saknade belysning. Det gjorde också att jag fick avbryta tidigare. Men så är det ibland, vilket jag tycker är roligt, att veta exakt allt som kommer hända blir i längden tråkigt.

Jag har alltid varit aktiv och trivs väldigt bra i rörelse. Jag älskar också att inspirera folk till rörelse, vilket jag gör genom att göra olika utmaningar. Jag vill visa upp att allt är möjligt så jag har exempelvis simmat 10 000meter i sommar.

Dock så slog det mig att hur många jag än inspirerar till rörelse, kommer det ändå finnas en grupp som av olika anledningar inte har möjlighet till rörelse. En grupp är barn som drabbas av cancer. Det påverkar mig djupt att inse detta och jag vill bidra med något till dem också.

Så jag valde att i samband med att jag cyklar genom hela Sverige starta en insamling till familjer som har barn som drabbas av cancer. Vilket i detta fall var Aja Baja Cancer. De är en mindre organisation som underlättar vardagen för dessa familjer. De kan exempelvis ordna med ett presentkort på ICA för att underlätta den ekonomiska biten, underlätta sjukhusvistelserna med basala behov, och engagera företag och privatpersoner för barnens skull.

Att göra denna Sverige resan har med andra ord inneburit att jag har kunnat inspirera till rörelse, visa att många begränsningar sitter i huvudet och även bidra till de som inte har möjligheten till rörelse.

Hur laddade du inför detta?

Träningsmässigt hade jag redan tränat en hel, då jag hade som mål att göra en Ironman-Kalmar får men på grund av situationen som råder blev inte loppet av. Däremot testade jag min kropp genom att både cykla 20 mil en dag och även vara iväg och cykla under en helg för att testa hur kroppen känns när man cyklar så extremt.

Den viktigaste träningen jag gör är den mentala. Att mentalt förbereda sig är enligt mig mycket viktigare än det fysiska. Att ständigt vara mentalt förberedd vad du ska utsätta din kropp för är A och O.

Några problem med cykeln under resan?

Om man bortser från olyckorna så har min cykel gått som en klocka. Jag själv förvånad hur bra det har funkar. Inga punkteringar eller annat krångel.

Värsta etappen?

När jag cyklade mellan Sundsvall och Hammarstrand. En 10 mil sträcka men med en vindstyrka på 15m/s kändes det som 30 mil.

Bästa etappen?

Halmstad-Falköping. Det var liksom enkelt väg då det var bra skyltat men även väldigt cykelvänlig.

Vad kommer du minnas mest av denna resa?

Gemenskapen som fanns både digitalt och på plats. Alla hejarop och hjälp jag fått på vägen har varit fantastiskt och betytt för mig mer än jag själv trott.

Hur kändes det i kroppen under tiden och nu efteråt?

Jag kände mig sliten, 3 första dagarna var det lugnt men sen blev jag allmänt sliten, inte träningsvärk dock, men fick cykla 2-3 mil innan jag kom igång. Jag fick frukostpåse på hotellet så man fick i sig mat. Nu efteråt, ca en vecka efter, känner jag mig fullt återställd och träningen inför Ironman är igång. Jag är förvånad över hur bra kroppen mår, ingen träningsvärk, ingen överansträngning, jag haft lite knäsmärta men det borta nu. Allting funkar.

Vilade verkligen under tågresan, åt ordentligt, skulle inte tvinga min kropp att göra något. Jag ska kunna komma hem och fortsätta leva, och jag hade inga problem med att bryta om det skulle kännas så.

Jag hade svårt med maten fram till dag 8. Åt även om jag kände mig mätt, hade ingen matlust. Jag stannade då och då å bara tog de lugnt och åt något litet, varje mil skulle jag äta något. Hade en flaska sportdryck och en med vatten, godis, Dextrosol, och ägg fanns i fickorna.

Kände du dig ensam någon gång? Hur gick tankarna när du var mitt ute i ingenstans?

Nej inte specifikt ensam, jag känner mig aldrig ensam.

Antingen står jag här och är rädd, eller så tar jag mig vidare, en mil i taget. Jag är bra på att förenkla för mig själv i tankarna. Det har med mental förberedelse att göra. Med utmaningar lär man sig att få ett starkare mindset.
 

Är det skönt att vara hemma, vad blir nästa utmaning?

Ja!! Skitskönt, varit roligt att vara iväg men älskar mitt hem.

Ironman 2021, Kalmar är det stora målet. Men det kan säkert bli några längre turer till hösten också, vi får se!

Tack så himla mycket för att jag fick intervjua dig!! Och lycka till med alla dina utmaningar!!!

- SJ

Vi i XL Biking är hedrade att få utse Arijola till hedersmedlem av vår community! Vi tycker att hon är en inspiratör av stora mått!! GRATTIS!! Hoppas få se dig på vägarna i

XL Bikings snygga jersey!

Fullständigt namn: Arijola Delija

Ålder: Snart 30

Bor: Malmö

Civilstånd: Singel

Yrke: Säljare

Aktuell: Cyklade från Malmö till Kiruna och besteg Kebnekaise.

Swisha till Aja Baja Cancer