Vägen tillbaka efter Covid och annat.

(Covid och andra omständigheter satte käppar i hjulen, ja plural! Cykelsommar var i princip körd och Norge fick vänta ytterligare ett år. Jag hittade vägen tillbaka så småningom, men saker och ting känns inte som förr.

Västerås, 2022-10-06 Text: Ebbe Silva

Hittade motivationen "with a little help of my friends". Gravel side up!

Covid panik

Majmånaden kom, drömmarna om oändliga grusvägar tröstade en annars trött själ som såg fram emot knastrande under däcken och fina stunder på hojen. Jag tog fram yxan och började slipa den, tanken var att lära mig att bygga enkla trästolar så jag kunde ha det mysigt framför brasan under kommande bikepacking upplevelser. Det var varmt ute, men jag kände mig kall. Bäst att kolla fönstret, tänkte jag, och reste mig upp alldeles för fort - oj, jag känner mig yr! Blodsockret? Jag är diabetiker, så det vore inte konstigt, men nej, normalt visade mätaren. Jag är nog hungrig, jag passar på och drar en sväng till ICA. Tankarna snurrade, kan det vara det? Här är apoteket, jag köper en test. Kollar hemma och ja - Covid! Och nu har jag feber! Nej, inte Covid, snälla, jag vill cykla, jag får panik, vill inte sitta hemma hela sommaren! Men så blev det. Den oinbjudna inkräktaren blev kvar till augusti och jag fick en seg kurs om allt vad post-covid hette, men tack o lov var jag vaccinerad och drabbades inte av andningssvårigheter - magen hade dock lite mer att säga.

Jag vägrade att ge upp grusdrömmarna, men fick nöja mig med korta avstickare för att börja med.

Ett elände kommer sällan ensamt

Covid viruset tog hårt på min redan försvagad lever, värdena blev alldeles för tokiga och jag blev svagare och svagare. Motivationen försvann och med det försvarades min depression. Man kan lätt säga att jag är inte endast passionerad av cykling, jag behöver cykla för att kunna hitta balansen i livet. Ett elände kommer sällan ensamt. Dags att samla allt man hade lärt sig av livet genom åren, kanske enda fördelen med att bli gammal. Jag har erfarit betydligt svårare och överlevt. Jag gav inte upp grusdrömmarna och började istället att skräddarsy dem en smula hit och en smula dit.

Korta turer och djuren hjälpte mig att hitta grusglädjen .

Norge får vänta, vi styr "kossan" till närmare trakter

Jag var rädd för att cykla efter Covid, kroppen kändes konstigt, tung och svag, inte som förr (tung och stark, haha). Jag prövade med att gå några promenader innan, misslyckades, kunde knappt gå en kilometer, sedan var ju det med magen, inte kul att föras från plats till plats och vara tvungen att ha toapapper och tillbehör i ryggsäcken. Post Covid slog till och efter några veckor av det orkade jag inte längre och bestämde mig för att börja cykla. En (1) kilometer rundor för att börja med, och Norge fick strykas från de nya skräddarsydda drömmarna. Efter några veckor fick jag ta hand om min dotters hundar, jag ägde hundar när jag var i tonåren och älskar deras sällskap! Måste chansa... Ja, jag tog nog längre turer än 1km med dem och kom hem skakande men motiverad! Efter att de åkte tillbaka cyklade jag till kossorna nära Gäddeholm, Västerås, knappt 30 km fram och tillbaka. Jag stannade lite och fikade, trivdes med sällskapet, de var nyfikna och kom närmare och närmare, coolt tyckte jag. Jag log när jag kom ihåg att min morfar ägde boskap och farfar var slaktare, tur att de inte bodde i samma stad! Klart man ska toppa det med att säga att två av mina döttrar är veganer, så alla kan glädjas lite. Inte som förr i tiden, skulle mormor nog säga.

(Note: jag vet att det heter "styra kosan", men kunde inte motstå lite pun)

Inga bilar i sikte! Gravel is "the shit".

Inte som förr

Jag hittade vägen tillbaka till cykling, det börjar att ge resultat, kroppen är inte som förr men den blir bättre med varje tramptag. Sjukdomen lämnade kvar nya gränser, men dessa känns inte så begränsande utan fungerar som varningar, ungefär som funktionärerna i ett cykellopp, de som med ett glatt leende bjuder på mat och påminner oss att vi inte är Marvel Superhjältar. Jag har på sistone även fått en annan diagnos som jag tar med stor positivitet då förståelse om den kan göra mig till en mycket bättre cyklist! Hm, känner att jag får drömma om Norge igen!

Cykeln: Pelago Stavanger Outback

Väska: Restrap Rando Bag
Hjälm: Bontrager Starvos (Finns hos Cykloteket Västerås i stora storlekar)
Cykelbyxor: Aerotech Designs (Finns i storlekar upp till 4XL Amerikansk)
Skor: Shimano RC 300 Extra bredd finns hos Velospeed Västerås (50% rabatt just nu)