Det räcker med några dagar utan att cykla för att bli påmind att man är sällan välkommen i cykelvärlden som tjock cyklist.
VÄSTERÅS, 2021-05-05
De kommer när du slappnar av
Jag är familjehandledare, och minns en särskild föreläsning av psykologen Magne Raundalen om hur man bättre ger stöd till flyktingbarn som drabbats av krig och förföljelse. Det har gått mer än 20 år sedan dess, men han nämnde något som jag minns tydligt och klart: "Återupplevelsen av traumatiska händelser kommer varken man vill eller inte, ofta när man har slappnat av". Mitt hjärta krympte när jag tänkte på alla barn och vuxna som upplever flashbacks, mardrömmar, ångest och får dagligen bekämpa onda tankar när man ska vila, sova... Får man någonsin ro? Lite visste jag att senare på livet jag skulle också vara en av dem.
Cykelkulturen i Sverige
Det är dags att avromantisera den svenska cykelkulturen. Nej, alla är inte snälla, glada, positiva, fina, miljömedvetna, medmänskliga, toleranta och förståeliga cyklister där ute på gatorna. Häng med på en runda med mig får du uppleva lite annat. Följande har hänt mig flera gånger än jag orkar berätta, men smärtan till trots här kommer en lista av mina egna upplevelser:
Skrik. (Från cyklister och gående).
"Men, lämna cykelvägen för fan, du är för tjock!".
"Åk hem du ska inte cykla här".
Skratt. (Cyklister och gående).
"NN, du tappar balansen (garvar), kolla kläderna ahahaha. Jag dör!" "Oj, hahahaha, jaru - varför inte? Ahahahaha.
"Åh, herregud, jag pallar inte, har precis sett den tjockaste människan någonsin!
ahahahahaha".
Glåpord. (Det gör ont att skriva dem. Jag slutar här).
Att behöva gömma sig och ständigt välja vilka specifika dagar och tider man ska cykla för att undvika det dåliga är en ofrivillig coping-mekanism eller livshanteringsstrategi som kommer när demonerna (trauman) spökar. Som handledare är jag medveten om det, men tänker ofta på andra som i avsaknaden av verktyg hamnar i en ond spiral av skam och skuld.
Det finns många som inte får uppleva cykelglädje och frihet på två hjul på egna villkor tack vare stigmatiseringen av tjocka personer, kvinnor, utlänningar och queer.
Och ni, sociala medier är inget undantag! Läs gärna Cykelkattens inlägg för att veta mer om samtalsklimatet i vissa cykelgrupper på nätet. Fy!
"...Exit light Enter night Take my hand We're off to never-never land
Somethings wrong, shut the light Heavy thoughts tonight And they aren't of Snow White Dreams of war, dreams of liars Dreams of dragon's fire And of things that will bite, yeah
Sleep with one eye open Gripping your pillow tight
Exit light Enter night..."
- Metallica.
Vad kan vi göra?
Det vore fint för mig att försöka vinna KBT-poänger och skriva en fin lista på vad vuxna människor kan och behöva göra för att ändra på saken och förbättra den svenska cykelkulturen. Jag tar istället ett trossteg, en leap of faith, och förlitar mig på att alla vet vad man behöver göra. Jag vägrar att följa misantropins ogillande av människosläktet och istället envisas att cykla och tro att folk har ett samvete och saker och ting blir bättre om vi lyfter frågorna fram och upplyser andra en aning. För optimistisk? Är det inte svårt? Visst är det! Varje vecka kommunicerar jag och andra i vår XL Biking community med cykelbranschen och får schablonsvar som visar att man aktivt vägrar att inkludera tjocka cyklister i produktutbudet, klädkollektioner, reklam, media, R&D, och som influencers.
Än får smala människor representera hela cykelvärlden och ge barn och ungdomar en otillräcklig, felaktig bild av cykelsporten i sin helhet. Än blir cykeln ett redskap som skapar ångest, trauma och smärtsamma tankar för en del av befolkningen.
Cykelbranschens liemannen skonar varken de tjocka, queer, "annorlunda" eller personer med NFP. Han är i rummet och har släckt lampan. Vad ska ni göra om detta? Exit light...Enter night...
Låt ljuset få skina!
Snälla, sluta att diskriminera oss tjocka cyklister! Vi tycker att det är kul att cykla! Vi är minst lika passionerad om cykelsporten som alla andra. Hur kan vi stoltsera med att Sverige är ett cykelvänligt land när vi systematiskt exkluderar andra genom att inte erbjuda likvärdiga möjligheter för utövandet av cykelsporten åt alla?
XL Biking är inte emot cykelbranschen! Tvärtom! Vi finns till för att hjälpa alla som älskar att cykla!
Felaktig råd vid val av cykel kan bli livsfarligt för större cyklister. Bristande bemötande på cykelaffärerna vad det gäller större folk är enkelt att fixa, ta kontakt med oss! Vi har lyckats att ge bra råd åt flertal cyklister som med bättre utrustning cyklar idag för ett möjligt liv.
Sunshine.
Allt är inte dystert! XL Biking har också samarbetat med några svenska aktörer som Sigr, Medevi , Velospeed , Vätternrundan och tidigare även Cykloteket. Dessa vågade ta steget mot en bättre framtid för alla som cyklar. Vi är ännu inte i mål, vi behöver din hjälp för att motverka all diskriminering, exkludering och stigmatisering av tjocka personer i cykelsverige.
Jag kommer gärna och föreläser för din grupp, märke, kommun, företag, klubb, förening och skola.
Tillsammans tänder vi ljuset för en bättre cykelkultur! Här finns en video som inspirerar.
Kära dagbok,
Idag var det särskilt tufft att våga ta mig ur huset och visa min tjocka kropp på cykeln där ute. Men under veckan har jag lärt mig något viktigt om kroppsacceptans från Nikki Svárdsen och Susanne Brandheim, och känner mig starkare att fortsätta att cykla och kämpa för att inspirera och motivera andra att göra detsamma. Ibland är det jobbigt som bara den... Men jag är passionerad om cykling och då kan demonerna dra dit pepparn växer - Jag ska minsann ut och rulla!
Ebbe Silva - Tjock Cyklist. Grundare, XL Biking. __________________________________
Läsvärt:
Comments