Vi resonerar ofta med vår egen inre röst. Den påverkas av andra, av oss själva märkligt nog, av informationen och händelser runtomkring och av våra relationer. Vi uppmanas ständigt att vara högpresterande och vår självkänsla får betala notan.
VÄSTERÅS, 2021-05-25
Prestationsångest, självkänsla och självförtroende
Dagen har börjat, vi slukar en snabb frukost, lite kaffe och hoppar in i rutinen på nytt. Det känns bra och strukturerad, vardagen liksom, vi har blivit vana med den vare sig vi gillar eller inte. Vår inre röst verkar tystlåten, säger inte mycket, eller så lyssnar vi inte så noga - vi vet vad vi behöver göra, är säkra på dit vi ska och nu återstår bara att ta några praktiska, konkreta steg ditåt. Vi gör det vi måste, och med skrället börjar andra röster att vakna. Prestationsångesten vill säga något, den armbågar sig fram, knockar självförtroendet och vill åt självkänslan. Dagen har knappt börjat!
Författaren och terapeuten Jesper Juul säger följande om självförtroende och självkänsla:
"Självförtroende är kopplat till våra färdigheter och vad vi åstadkommer – vad vi kan göra och göra bra. Självkänsla å andra sidan hör hemma i ett helt annat rike. Den hänger ihop med vem jag är och hur jag förhåller mig till det. " (mer här)
Självförtroendet finner en naturlig koppling till våra prestationer, båda trivs när vi får beröm för något vi har gjort. Det är kul och viktigt att få beröm, priser, utmärkelser, det vet Zwift, Strava, Facebook, Instagram och andra som är experter att hålla oss till sig själva. Beröm förstärker Självförtroendet. Men, man kan blir beroende av beröm, eftersom den gör ytterst lite för vår självkänsla. Självkänslan trivs bäst när man är sedd, hörd och förstådd som människa, och får detaljerad och nyanserad feedback från viktiga relationer. Att säga "nu var du duktig" är inte tillräckligt då självkänslan är en existentiell fenomen som behöver mer än beröm för att förstärkas. Det förklarar kanske varför många idrottsprofiler, exempelvis, drabbas av låg självkänsla trots sina enorma prestationer. Prestationsångest kryper in direkt!
Moroten och piskan
Påståendet att en del trivs bäst i "morot och piska" typer av relationer vare sig på jobbet, träning, eller i hemmet kan vara ett skadligt maktinstrument som fungerar och effektiviserar, men reducerar en människa till enbart en maskin vars animaliska instinkter ger önskad output om man manipulerar in rätt input i den. Morot och piskan ser inte individer endast prestationer, de har inget intresse i balansen mellan självförtroende och självkänsla. Båda klassificerar människor som "fungerande" eller "icke fungerande" utifrån godtyckliga pseudovetenskapliga påståenden. Funktionsvariation? Glöm! Individuell anpassad detaljerad och nyanserad feedback? Glöm! Se, hör, förstår? Nej, det gäller att hålla maskineriet fungerande, och man behöver inga existentiella värderingar för det, det räcker med rätt kost, rätt metod, beröm, några fester och lite Red Bull. Sedan pajar det hela, ingen vet varför, men det är bara att slänga den förbrukade och ta in nya rekryter. Piska på den lata jäveln nu!
Jag hör ett litet ljud
Dagen nådde sitt slut. Jag var trött och malen efter en hög pappersarbete och diverse ekonomiska balanskonster för att klara allt och få saker och ting att rulla på. Tankarna snurrade... Är det fortfarande värt? Ska jag inte byta bransch? Eller helt enkelt ge upp och söka ett mindre krävande jobb? Jag piskade mig genom uppgifterna och lovade något i gengäld - någon gång. Sedan kom den lilla rösten: "du är värdefull och så är dina i din familj... Att ha bristande självförtroende i vissa områden diskvalificerar aldrig dig som människa".
Helt plötsligt kände jag lusten att gå ut och cykla, klockan var efter 21:00. Denna gång handlade varken om prestation eller piska, benen var trötta, huvudet tungt. Jag stannade flera gånger, log när jag såg ungdomarna leka vid Svartån, cyklade mer, såg fåglarna och stannade för att ta in stunden, friheten.
Det kom några minnen från en tid då man var på topp och gick omkring på The Riegelmann Boardwalk i New York efter lunchen med bossmannen. Ett liv jag tackade nej till för att bo nära mina barn i Sverige vart jag reducerades till en oönskad svartskalle. Men, jag minns orden: "Hej, jag vet att du finns kvar där. Förlåt att jag inte lyssnade på dig när jag borde. Men här är jag nu, jag ser dig (människan), och nu när allt kollapsar, framgången till trots, förstår jag dig mycket bättre..." Jag hör ett litet ljud, min egen röst förankrad i en självkänsla som påminner mig att inte vara beroende av andras röster; att förstå orsak och verkan men våga leva bortom morötter och piskan! Våga vara den jag är och göra det jag gör vart jag än befinner mig!
Kära dagbok
Det är kul att prestera, men mina prestationer definierar inte vem jag är som person! Det är precis tvärtom! Jag vill inte glömma att det är kul och befriande att cykla, och vill "prestera" när jag känner för det. Beröm är bra, men vissa sprutar beröm av sig endast för att manipulera andra till att göra vad de vill. Jag vill ge äkta beröm när det behövs och riktig feedback när stunden kallar för det. Jag väljer att förbättra mig i att se, höra och förstå mig själv och andra. Tack för idag! __________________________
Comments