Sommaren 2019 sålde jag och min man vår bil. Att vi inte äger bil är något som många tycker är konstigt. Men jag har alltid varit den där som inte gör som alla andra, som tycker att vara normal mer är en förolämpning än komplimang.
VÄSTERÅS 2020-12-15
Över förväntan
”Har ni inte råd att äga bil?” Det var den vanligaste kommentaren jag fick när jag berättade för kollegor och vänner att vi sålt bilen, det normala är ju att äga bil. Jag fick även höra att jag var radikal. När jag svarade att vi inte behövde äga en bil, att vi kunde lösa vår vardag med cykel, buss, gång och bil lite då och då, såg de flesta förvånade ut. En vardag utan bil? En familj med två små barn. Det går ju inte. Så här ett och ett halvt år senare kan jag berätta att det fortfarande går riktigt bra, och inte bara bra, över förväntan med en stor dos lycka! Här om dagen exempelvis tog jag vår tvåhjuliga elcykel till service, med julmusik i öronen och vinden i håret trampade jag lätt fram. Det var helt underbart! Det är liksom mer känsla i att cykla än att sitta i en bil. Jag blir glad av att cykla, min man och våra barn också.
Vi sålde vår bil för att vi inte behövde den. Självklart var det ett svårt beslut. Men när vi la ihop att vi inte behövde den, skulle spara en massa pengar och inte bidra lika negativt till klimatkrisen, då blev det ganska enkelt ändå. Jag tror det är många som äger bil av vana, inte av behov och jag är starkt engagerad i just beteendebiten av hållbar mobilitet, hur vi löser klimatkrisen inte endast genom smarta bilar och hållbara bränslen. Vi måste även ha hållbara resvanor, resa när vi behöver och med det för behovet bästa färdmedlet. Här är cykeln en stark konkurrent till bilen. Som många av oss vet
är varannan resa med bil under fem kilometer lång, alltså på ypperligt cykelavstånd.
Med lådcykeln gör vi mer eller mindre allt som vi hade kunnat använt en bil till. Vi åker till återbruket med sådant som ska slängas, handlar på IKEA, handlar mat för veckan, besöker vänner och bekanta, skjutsar barnen till förskolan och gör utflykter på helgerna.
Viktig pusselbit
När vi först sålde bilen hade vi en vanlig cykel utan el, som min man använde, och en elcykel med cykelvagn som jag använde. Det funkade såklart ett tag, men vi märkte att vårt äldsta barn, som då var runt 4 år satt lite trångt i cykelvagnen. Och min glada inställning till livet utan bil var ju jätteenkelt med elcykeln. Min man däremot som använde cykeln utan el var inte alltid lika glad (även fast han nästan alltid fick frågan om att vara den som tog elcykeln). En gång skulle vi på kalas på andra sidan stan. Det regnade. När vi kom fram var min man blöt både på utsidan och insidan. Han var därför rätt arg ska erkännas och det var nära att han slängde in handduken och ville köpa en bil igen. Men istället höll vi kvar vid ett bilfritt liv och vi beställde en lådcykel med el. Om vi nu ska leva ett liv utan att äga bil ska det vara så bekvämt och smidigt som det bara går. För oss var lådcykeln en viktig pusselbit. Lådcykeln är helt underbar och är ungefär som en liten bil kan man säga. Med den får vi med oss det viktigaste, våra två barn och lite packning.
Det handlar om ansvarsfull hållbarhet
Med lådcykeln gör vi mer eller mindre allt som vi hade kunnat använt en bil till. Vi åker till återbruket med sådant som ska slängas, handlar på IKEA, handlar mat för veckan, besöker vänner och bekanta, skjutsar barnen till förskolan och gör utflykter på helgerna. Idag använde jag lådcykeln för att ta hem vår julgran. Helt klockrent! Det bästa jag vet är att ta lådcykeln till återbruket. Där sticker jag ut som mest. Jag vet inte om det är okej, jag smiter ju emellan bilisterna som står i dubbla rader och väntar på att få köra upp och slänga sitt skräp i containrarna. Jag är sist in och först ut! Och det är ju precis
så det ska vara för hållbar mobilitet, det ska vara enkelt, smidigt och vara lite bättre än det som inte är hållbart. Här anser jag att kommuner och Trafikverket har ett stort ansvar som de inte möter upp idag. Det ligger faktiskt på dem att bygga infrastruktur för hållbar mobilitet. En där hållbar mobilitet är högst prioriterat och inte något som läggs vid sidan utifall att det fanns lite utrymme kvar.
Trampa i mina hjulspår
Det låter kanske hårt men jag upplever denna ojämlikhet varje dag. Där jag, oftast som cyklist, har en sämre bekvämlighet, framkomlighet och säkerhet än bilister. Jag menar att denna ojämlikhet inte är acceptabel när vi ska bygga för en hållbar mobilitet, en där vi faktiskt checkar på målet att minska våra klimatutsläpp med 70 procent fram till 2030. Hur ska vi få fler att cykla istället för att köra bil när det samtidigt innebär en kraftig försämring? Jag tror att många av de som planerar, bygger och underhåller infrastrukturen behöver ”trampa i mina hjulspår” (ett initiativ jag starkt gillar!). För vi vet vad som behövs för att bygga en bra infrastruktur för bil, det är ju ett recept vi följt under väldigt lång tid. Men hur vi bygger en bra infrastruktur för cykel, det är vi inte lika bra på. Vi blir bara fler och fler som inser hur vardagen blir roligare och mer spännande av att cykla. Därför behöver vi modiga politiker som prioriterar hållbar mobilitet.
Det är dags nu! Cyklister och klimatet väntar på era beslut.
- Marie Pellas.
Ordförande Gröna Bilister.
Comments