Det lÀt nÀstan för bra för att vara sant! Att en kÀnd svensk personlighet skulle nÀmna storleksutbudet i samband med modeveckan hade jag inte vÀntat mig. Avsaknaden av klÀder och utrustning fÄr mÄnga att mÄ dÄligt och undvika att ge sig ut.
(Video: highlights frÄn Kronprinsessa Victorias tal inför Stockholm Fashion Week. )
Ord vÀrda att lyfta
Nyligen sÄg jag att Ebbe, grundaren till XL Biking, hade gjort inlÀgg pÄ sociala medier om ett tal som kronprinsessan Victoria höll. Talet, som invigde Stockholm Fashion Week, handlade om inkludering, mÄngfald och hÄllbarhet i modeindustrin, med plats för alla storlekar. Det lÀt nÀstan för bra för att vara sant! Att en kÀnd svensk personlighet skulle nÀmna storleksutbudet i samband med modeveckan hade jag inte vÀntat mig. Ord vÀrda att lyfta, sÄ rÀtt i tiden och ett vÀl valt tillfÀlle.
Det Àr inte första gÄngen Victoria hÄller tal om ett viktigt Àmne. Det gjorde hon Àven pÄ Stockholm Pride. Det Àr precis detta XL Biking stÄr för! Att alla ska kÀnna sig inkluderade i sport och i samhÀllet.
FÄr inte tas för givet
Jag har sett beska kommentarer florera i sociala medier mot att tillverka klÀder i större storlekar, att visa större modeller och kroppspositivism. Att det skulle frÀmja övervikt för att man dÄ tillÄter och normaliserar tyngre kroppar som dÀrmed pÄstÄs vara ohÀlsosamma. Kan det bli mer paradoxalt?! Man blir varken mindre sund eller aktiv bara för att man hittar passande och bekvÀma klÀder. Som kan fÄ en att kÀnna sig inkluderad, göra det lÀttare och roligare att röra pÄ sig. DÀremot fÄr avsaknaden av klÀder och utrustning mÄnga att mÄ dÄligt och undvika att ge sig ut. GrundlÀggande, och egentligen ganska enkelt, men inget man kan ta för givet Àn idag.
En blurrad bild
Utbudet i vissa klÀdbutiker ser jag som en anonym blurrad bild. NÀr det inte Àr lönt att titta eftersom det inte Àr för mig. Det har blivit en vana efter att alltid ha behövt uppleva det.
Strumpbyxor â ett till synes trivialt, men Ă„ngestladdat, exempel pĂ„ plagg som lagt grunden för en lĂ„ng dĂ„lig relation till klĂ€der. Kan öppna upp till mĂ„nga sköna plagg som kjolar och klĂ€nningar, men blir i sig en begrĂ€nsning dĂ„ de sĂ€llan passar bra. Man scannar av sortimentet efter fĂ„talet mĂ€rkta âUp to size ...â. Ofta saknas de, tar vĂ€l slut eftersom utbudet Ă€r litet, i dubbel bemĂ€rkelse. Hittar man nĂ„gra blir man besviken nĂ€r de visar sig vara i ofrivillig haremsmodell om man kan fĂ„ upp dem sĂ„ lĂ„ngt. Testade ett par med â3D-effektâ, fanns inga dimensioner dĂ€r.
Hittade till slut ett par som passar. Det betydde sÄ mycket att jag skrev till klÀdkedjan och tackade. Viktigt att ge feedback nÀr de Àr pÄ vÀg Ät rÀtt hÄll. Passade samtidigt pÄ att ifrÄgasÀtta deras kollektion med större storlekar, Äterigen. Uppdelningen osar förlegat och de bör integrera fler storlekar i ordinarie sortiment som konkurrenten framgÄngsrikt började med för nÄgra Är sen sÄsom herrkedjor. Och snÀlla, ange storleksintervallet sÄ man slipper leta i onödan! De pÄstÄr att deras kunder vill ha det uppdelat för att tydligt veta utbudet. Men det Àr antagligen för att det har funnits sÄ begrÀnsat utbud bland större storlekar. Men man mÄste börja nÄgonstans, just det - inkludering! Jag argumenterade emot med att den avdelningen aldrig kommer först i butiken. SkamvrÄn.
NÄgra kanske undrar varför det Àr ett problem att gÄ till en annan butik eller avdelning om det faktiskt finns större storlekar dÀr. Kan bara utgÄ frÄn mig sjÀlv, men tror att den Äterkommande kÀnslan av att man inte Àr vÀlkommen bidrar till eskalerande upplevelser av utanförskap och psykisk ohÀlsa.
HĂ„nas vi av butikerna?
Som anstÀlld pÄ ett företag skulle jag prova en uniformsjacka. Dammodellen gick inte att stÀnga nedtill och herrmodellen blev alldeles för stor upptill och i Àrmarna. Inte okej. Vintrarna har varit trÄkiga utan termobyxor. NÀr jag var gravid var klÀdutbudet glest, men största storleken i butik var mindre Àn jag kan ha. Under graviditet Àr det dessutom lÀtt att svÀlla av vÀtska. Som ett ytterligare hÄn stod det pÄ en informationstavla att man kan behöva gÄ upp ett par storlekar allteftersom under graviditeten.
Listan kan göras lÄng. LÀttare att inse att det inte finns nÄgon mÄttstandard eftersom det varierar sÄ, i samma butik kan man t ex ha bÄde M och XXL dÄ det skiljer sÄ mycket mellan olika plagg, men en gemensam nÀrmare Àr att större storlekar ofta saknas. Kvinnor har fler parametrar som ska stÀmma - kan lova att bakdel och byst inte alltid följer storlekstabellernas proportioner till varandra. Det fungerar sÀllan att ha herrmodell bara för att komma upp i storlek.
VĂ„rt ansvar
Kroppar Àr olika oavsett storlek och smak. En del Àr större upptill, andra nedtill, somliga raka, nÄgra kurviga. Man vill inte per automatik ha en bylsig modell i andra fÀrger och mönster bara för behovet att gÄ upp en storlek, över grÀnsen till den större storlekskollektionen. Det osar unkna fördomar om att personer med större kropp skulle vilja dölja den. Man kanske vill markera eller framhÀva figuren.
Vi mÀnniskor skapar klÀder som ska passa oss, inte tvÀrtom. Numera ifrÄgasÀtter jag klÀdindustrin mer Àn kroppen. Men det har tagit hela livet att komma dit. Hoppas att barn slipper samma onödiga Ängest och negativa energi som tyvÀrr finns i allt lÀgre Äldrar. VuxenvÀrlden pratar om allas lika vÀrde och vi har ett ansvar att efterleva det. Idealen Àr lÀttillgÀngliga idag, barn Àr oerhört medvetna, svÄrt att skydda. Samtidigt positivt att modeller inte bara framstÀlls av en kroppstyp och Àr mer naturliga, mindre retuscherade. För vem bestÀmde att klÀder bara ska representeras av en kroppstyp nÀr vi alltid varit olika?!
Jag vill vara en förebild, inte en före-bild.
- Johanna Berg
