Ja, då är det tänkt att jag ska fixa en halv distans av Ironman, 1900 meter simning, 90 km cykel och 21 km löpning med andra ord. Jag tänkte i denna blogg berätta om hur det går med träningen, vikten, motivationen. De jobbiga mentala bitarna, de enkla roliga bitarna. Jag hoppas ni vill följa med!!
Kommer jag att klara det?
Det vet jag inte! Jag planerar för det, jag tränar för det, men man kan aldrig veta!! Å andra sidan, försöker jag inte så kommer jag heller aldrig få veta 😊 Och visst ligger det lite spänning i det, att utmana sig, att kliva ur sin komfortzon (på hög nivå om ni frågar mig)
Varför ska jag göra detta då? Är det någon som tvingar mig? Nej, det är det inte. Men 2019 cyklade jag Vätternrundan och det var en otroligt stor grej för mig. Jag tränade hårt å länge för att klara detta. 300 km på en hård, obekväm sadel! Och det var jobbigt, och tog lång tid! Efteråt hamnade jag i ett mörkt hål, vilket är ganska vanligt har jag lärt mig nu efteråt. Sade till mig själv: jaha, det var det…nu då?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, vad jag ville göra… ville absolut inte cykla, tvingade mig själv en lite stund varje dag att sitta på cykeln för att hitta den roliga känslan igen, men jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra med cyklingen.
Jag har tränat i flera år, men aldrig med något annat mål i sikte än att ha kul och må bra. Jag har instruerat i både styrketräning och spinning och även Zumba, jag älskar att inspirera andra och motivera fler människor till att hitta sin rörelseglädje.
Men i och med Vätternrundan hade jag ett mål med min träning och insåg att det var riktigt roligt.
Av en slump åkte jag till Jönköping för att heja på min brorsa som skulle göra en ironman 70.3. Wow, vilken grej!! Så mycket folk, glädje, pirr i kroppen. Å när brorsan kom i mål och vi var framme och pratade med honom säger han något i stil med, nästa år e det din tur!! Hahaha, ja eller hur!! Jag kan ju varken crawla eller springa… Men han sådde ett
frö, som blev till en krukväxt… som blev en blomma…eller ja, än så länge e det väl bara en knopp 😊
Hur hade jag då tänkt att få detta att gå i mål?
Jag tänkte att jag får nog skaffa en coach.. Det är en ganska bra idé att faktiskt lägga pengar på det, i varje fall om man som jag inte har någon som helst löparerfarenhet eller simning med mig i bagaget. Jag tycker det är läskigt att simma, att hålla andan, tror det beror på att jag är en f.d. rökare. Och löpning, herregud, jag som är en "tjockis" kan väl inte springa? Eller?
Fick alltid höra som yngre att jag sprang fult så jag har liksom aldrig gjort det. Man vill ju inte att folk ska skratta åt en.
Men nu var jag ju tvungen att ta upp det igen. Så jag googlade lite och hittade David från Holland, en triatlet som coachade andra.
Så nu är jag här… 10 månader kvar, vill tappa 20 kilo fram till dess och går i dag på ett hälsosamt kostupplägg. Första veckan gjord och -1 kilo.
"Jag tänkte i denna blogg berätta om hur det går med träningen, vikten, motivationen. De jobbiga mentala bitarna, de enkla roliga bitarna. Jag hoppas ni vill följa med!"
NU KÖR VI!! MOT JÖNKÖPING!!!
Comments