Det var längesen jag skrev ett blogginlägg, trots att jag gärna skriver. Men vad får inspiration och kreativitet att flöda mer än att komma in, glad och svettig, från en cykelrunda i vackert höstväder med dess energigivande färgklickar?!
Min ”cykelresa” har bara pågått mer aktivt i några år. Jag hade fått diagnosen astma och behövde en träningsform där jag jobbade upp flåset. Det som var astma trodde jag var sämre kondition och övervikt. Kanske bidrog det ena till det andra och fick mig att undvika gym och träningspass framför spegelväggar och jämföra mig med andra. Tidigare höll jag på med hästar och ridning och det jag gillade, vara ute i naturen, röra mig framåt och hitta nya vägar, återfann jag i cyklingen. Frihetskänslan och lyckan i en skogsgalopp med häst får jag på en flowig stig med MTB.
Cykel, moppe och cykelbyxor
Under uppväxten cyklade jag, till skolbussen och grannkompisar. I fantasin var cykeln också häst, i brist på en riktig, och MC, hoppade bak på pakethållaren, sträckte fram händerna till styret och vips var det en chopper! Cyklandet ersattes gradvis av moppe och körkort för att sedan göra comeback när jag cyklade med min lille son. När en vän köpte en sporthybrid genom jobbet skaffade jag en likadan. Den hade 24 växlar, fler än jag nånsin haft tidigare, och ingen fotbroms. Första turen hoppade kedjan, tänkte att detta var kanske inget för mig och dessutom fick jag ont i baken. Men cykelbyxor med padding har väl bara elitcyklister, eller..?!
Trampade vidare medan behovet av bättre utrustning smög sig på, men kunde inte identifiera mig med en typisk träningscyklist som man såg ute på vägarna. Bekväma anpassade kläder blev viktigt och gjorde cyklingen roligare. Plagg med rörelsefrihet som varken gled upp eller ned, inte skar in och tenderade att dela en på mitten. Det var som väntat svårt att hitta rätt storlek, i träningskläder i allmänhet och cykelkläder i synnerhet. Även om ett märke hade större storlekar valde flera butiker att inte ta in och sälja. Vissa märken hade ett par modeller i större storlek, men det gick inte att enkelt söka fram vilka det gällde. En del översatte betydligt mindre storlekar till flera XL och efter olika bud om en massa ”X” var det lätt att misströsta. Några plagg blev till och med väsentligt dyrare endast i de större storlekarna. Då handlar jag inte av ren princip! Kunde hitta lite i herrmodell, men det blev en kompromiss med passform, färg och mönster.
Det har varit frustrerande att inte hitta kläder som passar OCH som man trivs i. Det påverkar mycket att ha rätt utrustning för ändamålet.
I början kände jag ju mig inte som en typisk träningscyklist som behövde cykelkläder, men man kan avancera förvånansvärt snabbt ju mer man kör. Jämfört med när man som barn fick ärva storasyskonets cykel med några års mellanrum har jag nu omsatt fyra cyklar på några få år allt eftersom intresset utvecklats och förändrats. Har testat några motionslopp för att utmana mig själv och trots att det inte gick snabbt är det kul att ha genomfört.
För mig har det också hjälpt att lura ett sämre självförtroende eller osäkerhet, att känna mig inkluderad, när jag har sportiga kläder. Har känt mig mer delaktig, proffsig och fin. Vissa dagar som en clown, men med stretch känns det åtminstone bekvämt. Det har alla rätt att få känna! Det kan verka lite ytligt, men en självklarhet för de som aldrig behövt tänka på vilken som är den största storleken. Kan vara det som gör att man faktiskt kommer ut och rör på sig, ser nya saker och får nya upplevelser. För om självförtroende till stor del kan sitta i utseende, t ex övervikt, hur kläder sitter och man tar med det ut med tankar på att inte kunna hitta passande träningskläder så kan det ta ner humör och känsla hos de flesta. Så har jag känt, att det inte är för mig om det inte finns utrustning som passar.
Men man märker en förändring. Fler märken gör numera träningskläder och cykelkläder i större storlekar. Ibland får man söka sig utomlands och även om näthandel är smidigt och leverans inte alltför dyrt vill man samtidigt tänka på hållbarhet och miljö i mer lokalt utbud. Man ska inte vara tvungen att söka sig utomlands bara för att hitta kläder som passar. Samhället och klädtillverkarna som vill främja rörelseglädje, bättre miljö och inkludering måste också se till att det tillverkas kläder för alla. Cykling är tillgängligt för så många, eller borde vara, det tilltalar en stor grupp. Både som transportmedel, särskilt i år har cykelpendlandet ökat vilket är bra både för den fysiska och psykiska hälsan som för miljö och trafiksäkerhet, och som träningsform.
Lipödem, vad är det?
Jag fick nyligen även diagnosen lipödem. En sjukdom som i stort sett endast drabbar kvinnor och innebär en kronisk störning i fettvävnaden. Fettcellerna ökar i storlek och därmed omfånget på vissa kroppsdelar där stuss, höfter, lår och överarmar kan vara drabbade. Det leder ofta till att man har större underkropp än överkropp, vilket innebär att man kan behöva gå upp flera storlekar i byxor jämfört med tröjor. Man kan vara tryckkänslig, ha smärtproblematik och lätt få blåmärken. Lipödem är relativt vanligt bland kvinnor (11 %), men få får behandling då det fortfarande finns okunskap inom vården. Det misstas ofta för fetma och man har svårt att gå ner i vikt. Där är det bra med skonsamma träningsformer och absolut viktigt med bekväma kläder. Vill lyfta detta för att öka vetskapen. Själv har jag bara känt till det i några år. Jag gick upp mycket och snabbt i vikt som tonåring och har senare fått veta att lipödem ofta debuterar vid stora hormonella förändringar.
Mindre stigmatisering, tack!
Man ser även att forskningen generellt kring fett och fetma går framåt och kroppspositivismen ökar. Visst har jag träffat läkare som snabbt har erbjudit magsäcksoperation utan att jag har frågat efter det, men även läkare som förklarat svårigheten med viktnedgång istället för att stigmatisera och det är bra med ökad förståelse för kroppen. Att en del genetiskt har lättare att lagra fett och att kroppen är inställd på att försöka behålla det till varje pris. I en värld med högre tempo och krav kan det vara en svår ekvation.
"Cyklingen har lett till mindre ångest och rädsla för att ge mig ut i samhället och bli sedd och dömd efter utseendet."
Cyklingen har lett till mindre ångest och rädsla för att ge mig ut i samhället och bli sedd och dömd efter utseendet.
Sådant som fått grogrund i barndomen och sitter i. Jag kan till och med vara iklädd något neonfärgat och bryr mig då mer om att faktiskt synas. Med bekväma, och gärna snygga, kläder kan man dessutom fokusera mer på det roliga, träningen och att ta sig fram. Det slår mig ofta när jag cyklar utmed samhällets mest trafikerade genomfartsled, att det här hade jag helst undvikit tidigare.
Klivet över tröskeln för att komma ut är högt och tungt ibland, hjärnspöken med ursäkter oändliga, men ofta försvinner det när jag väl kommit igång.
Glädjen i motion utomhus och gärna i sällskap med andra övervinner mycket. När jag cyklar några km till jobbet känner jag mig nöjd, tillfreds och positiv jämfört med när jag kör bil dit. Då har man redan hunnit få in vardagsmotionen när man är framme samtidigt som man får en pigg start på dagen.
Jag har hittat det bästa av två världar i gravel bike och MTB. Mer en livsstil än ett intresse, eftersom det är så mångsidigt. Man blir ”cycklig” helt enkelt! :)
- JB, medlem i XL Biking.
댓글