Ett enkelt redskap som gör skillnad. Reflexioner vid lägerelden i Frösåker.
När mörkret föll över mitt liv blev cykeln en glimt av ljus som visade vägen. Dramatiskt? Kanske. Dock, har man drabbats av depression behöver man just sådana små glimtar, tro mig. Att tända "hockeystadions alla lampor" på en gång hade inte hjälpt mig, jag orkade inte se allt som fanns omkring mig på en och samma gång. Jag visste vad jag behövde att göra, dock orkade inte göra det. Jag försökte att tänka på något som gjorde mig glad långt innan allt detta med överarbete, arbetsresor i utlandet, och föreläsningarna inför tusentals människor började. Då lyste det! Minnena från BMX banan, ljudet av skrattande tonåringar och min fina cykel med Panaracer däck och röda fälgen från Araya.
"Att göra något man är passionerad om kan vara en av nycklarna till välmåendet som gör att det dåliga i livet mister sin kraft över en"
Mängden av skrapsår, blåmärken, bullor i pannan och liknande man fick spelade mindre roll. Det var tricksen, att hoppa över hinder, över gamla bildäcken, att göra wheelies, bunnyhoppa varenda trottoarkanten, och gemenskapen med andra tokskallar som var grejen! Men, även när man var ensam var det roligt att tvätta hojen, olja kedjan, kolla däcken och hämta gamla Olympus Trip 35 kameran och knappa de två sista bilderna kvar i filmen (24 bilder fick man bara). Blod, svett, tårar och mycket passion! Att göra något man är passionerat om kan vara en av nycklarna till välmåendet som gör att det dåliga i livet mister sin kraft över en. Tänkvärt!
Vart leder vägen?
De tråkiga tankarna envisades med att dyka upp på nytt. "Skulle inte ha tagit uppdraget. Skulle inte tro att jag skulle orka". Plötsligt märker jag att bland dessa fanns en bild, ett minne från en grusväg jag hade sett när jag cyklade. Det var annorlunda, något positivt mitt i en tung period. Jag försökte att strunta i det, det var som om kroppen ville må pyton. Dock gick det inte längre, jag kände hur jag mådde bättre när jag undrade över den vägen. Tråkiga tankar ersattes så småningom av sådana som: "Vilket däcktryck vore bättre för att tackla den mystiska grusvägen? Ska jag ta mat och sportsdryck med eller bara vatten? Oj, måste hämta flera Aviciis låtar till min cykelplaylist...". Jag kände att kroppen mådde bättre, jag ville ut! Vart leder vägen? Jag visste förvisso inte, men det leder till något bra!
Det påverkar andra
Vi levar inte ensamma i världen. Hur vi mår har inflyttande i sammanhanget, samtidigt som andra har inverkan i våra liv. Jag ser det här som en möjlighet. Ta en enkel sak som att gå ut med hundarna. De uppskattar att färdas med på cykeln och älskar att vistas i naturen. Få djur är lika tacksamma som hundar, jag märkte hur min relation med dem förbättrades efter att vi var tillsammans lite mer. De har lärt att känna mig på ett annat sätt och jag uppskattade varenda gest av tacksamhet från deras sida, även när de väckte mig på morgonen för att gå ut igen!
Tänk om det är så med andra omkring dig, till exempel: familjen! Tänk om de kunde lära känna dig på ett annat sätt med!
Den tunga bördan
Jag tror inte på några magiska lösningar till livets problem och utmaningar. Nej, den tunga bördan finns alltid kvar och man behöver bestämma sig hur, på vilket sätt eller om man ska bära den!
Vissa utmaningar är definitivt inte värda att satsa för. Det krävs mod och integritet att tacka nej till dem.
"När man säger nej för att kunna säga ja till sig själv kommer integriteten tillbaka"
Man behöver inte tacka nej till alla utmaningar, dock finns det igenkännbara energislukare som utnyttjar gamla tankemönster vi inte gjort kvitt med och ställer hindrar på vägen utan att det märks! Allt är inte förlorad, med rätt kunskap, hjälp och även sällskap fixar vi det mesta. Jag har dragit lärdom till vardagen genom att cykla med andra som är duktigare. Detta ledde till att jag sökte en samtalsterapeut för att förbättra andra områden i det dagliga i mitt liv! Cykeln hjälper!
Håll nyfikenheten levande - Cykla!
Att cykla har skapat nya tråd, tankar och nya sätt att göra saker och ting för mig. Jag känner ingen press för att göra det, ibland vill man inte, så är det. Men, vilken skillnad att känna makten för att tacka nej även till cykeln när man förr i tiden kände sig maktlös inför allt!
Jag vill uppmuntra dig! Vad kan jag göra här på bloggen och sociala media för att du också ska testa att cykla? Jag vill lyssna på dina frågor och förslag, mejla gärna! Din berättelse berikar och kan göra att flera känner igen sig själva i just din historia. Jag är ingen expert cyklist, ingen duktig äventyrare, och absolut inte bättre en någon annan! Jag delar med mig av enkla upplevelser som hjälper mig att må bättre och som kanske kan hjälpa dig med. Jag cyklar inte varje dag heller, ibland går det inte! Dock, när jag surfar på XLbikings instagram, Strava, facebook och twitter, ser jag andra som kämpar med sina liv, ibland under mycket sämre förutsättningar som jag, blir jag oerhört inspirerad! Nyfikenheten kommer rusande tillbaka och ibland även viljan att gå ut och testa några av de idéer jag såg på andras sociala medier och berättelse. Då återstår bara en sak: gå ut och cykla! Ha det bra och tack för att du läste inlägget. Under fliken "Shop" här på bloggen finns det affärer jag litar på och cykelkläder i stooooora storlekar - ett samarbete mellan XLbiking och goodlegs.se
