Ja, jag är den tjocka cyklisten!

En sorts exposé av hur det är att vara tjock, fet, mullig, storväxt och allt annat folk har kallat mig för och som jag inte skäms ett dugg att vara.

Bilderna: Rose Sankt

Ärren efter fjolårets krasch syns fortfarande i mina armar, ben, knäet och höften; ärren i själens syns dock inte. 2018 var inget lätt år, och som grädden på moset kom läkarens besked: depression och burnout! De förlorade kilon och storlekar kom tillbaka i rasande fart i vågor av trötthet och sorg.  

Jag tänkte med mig själv: "jaha, dags att kavla upp ärmarna igen och ta itu med det här". Nej, inte denna gången, inte igen. Ingenting kan ersätta den vilan kroppen och själen behöver.

Det fanns en kostnad för det dock. En kostnad jag var beredd att betala för att må bättre: Jag blev ännu tjockare!

Jag startade XLbiking när jag hade storleken 7XL till vardagskläder. Sakta men säkert cyklade jag den långa vägen till storleken 2XL. Nu är jag tillbaka i 3XL för vanliga kläder och mellan 6-8XL för cykelkläder. Förvirrande?

Hur tjock är "för tjock"?

Svaret är lika subjektivt som frågan. För mig är det mer än en känsla eller hälsofara. Efter alla kommentarer på vägarna, blickar och hat, har jag vänt mig att inte skämmas längre. Jag är den tjocka cyklisten! Ja, det är inte kläderna det är magen! Ja, jag har sideboobs, pappakropp, dubbelhaka, och stora vadmuskler. Men jag har också en stor passion för cykeln, en tro, vänner, familj och några cykelmärken som gör att jag kommer att envisas att synas på vägarna! Jag cyklar för mitt liv och min hälsa, inte för att få någon annans åsikt - det handlar om mycket mer! Just nu väger jag 143 kg, har diabetes typ2, fetma, och en del annat otrevligt som skrämmer bort de "finare" människorna från stilpatrullen, tjockfobi- memil-klungan och "han-är-inte-som-oss" bunten. Särskrivningarna bjuder jag på. Jag är för tjock, helt enkelt. Inga men, så är det! Jag skäms inte, låt mig cykla!

Mer än tomma ord

Jag vill uppmuntra dig som kanske sitter hemma och har drabbats av liknande problematik som mig. Du kanske inte behöver envisas att ha cykelkläder på dig som jag gör (i ärlighetens namn är de bättre än vanliga kläder när man cyklar länge, men ibland ser man ut som en falukorv i dem!) Jag använder dem för funktionen, tro mig: de gör skillnad!

Men, tillåt mig att säga att du är värdefull och unik, och det finns oerhört mycket kvar för dig att se och uppleva, förhoppningsvis även färdandes på en cykel - då ses vi kanske någon gång!

Låt inte andra bestämma över dig. Bestäm själv! Du har rätt att ta kontroll över din egen vardag och njuta av livet på dina villkor! Tänk på att min önskan är endast att inspirera dig med min resa och den jag är och gör. Detta är en av de viktigaste anledningar för att XLbiking finns: inspiration! Genom bloggen, sociala medier, inlägg i diverse appar och communities har jag hittat en inspirationskälla som jag vill dela med dig. Jag vill vara bland dem första att visa min tjocka kropp klädd i cyklekläder på vägarna, och bära min mage på cykeln med stolthet - och mycket cykelglädje! Andra kanske följer med? Jag vill också påverka cykelindustrin eftersom alla cyklister är inte Tour De France smala - och vi älskar cykelsporten vi med!

Så, vinka om du ser mig! Vill du ställa frågor, gör det gärna! Ser du mig med hojen på ett café eller matställe på vägen någonstans, tveka inte, fråga på bara!

Som Di Leva sjunger: "Vi har bara varandra" Och, vilken tur att det är så!

XLBiking - Heavy and Rolling. Ebbe tackar och länkar: Goodlegs.se, Sigr.cc, Cyklaomkring.se, Rose Sankt (Du är bäst!)